Välkommen till utställningen om
AXEL OXENSTIERNA
Näringarna.
Axel Oxenstierna var inte bara arkitekten bakom en ny statsförvaltning. Kanslern utvecklade också näringslivet, främjade nya städer och lockade utländska entreprenörer till Sverige.
Urgammal naturahushållning, där bönder betalade skatt i form av spannmål och smör, övergavs efter hand och ersattes med en penningekonomi.
Från kontinenten hämtades driftiga företagare, handelsmän och hantverkare.
Med nytt kapital, kontakter och kunskaper hjälpte de till att utveckla näringslivet i framförallt nya bruksorter.
I Mälardalen blomstrade styckebruk och vapen-faktorier i bl.a. Eskilstuna, Hälleforsnäs och Åker. Falu koppargruva var rikets största skattkammare och tillsammans med järnbruken och Sala silvergruva stod de för 80 % av Sveriges inkomster. Staten skaffade inkomster genom tullar och exportavgifter samt skatter, inkasserade i erövrade tyska handelsstäder .
Städerna växte. Staten tog tull på alla varor som fördes in till den växande befolkningen i ex. Göteborg. Tullarna var en viktig inkomstkälla för att finansiera krigen.
Oxenstierna tycks inte ha varit särskilt skicklig som privat företagare och höll isär egna och statliga intäkter. I hans ”industrikoncern” ingick beck- och tjärbränning, kvarnar, sågar och tegelbruk. Men de riktigt stora inkomsterna kom från arrendatorer och spannmålsförsäljning från kanslerns växande innehav av gods och gårdar i Sverige, Finland och Baltikum. Spannmål, speciellt korn, var inkomstbringande då det var råvaran i öltillverkning.
